Att få vara endel av ett sammanhang, tillhöra en grupp, det är viktigt för vårt välbefinnande, inget konstigt med det. Samtidigt vill vi vara speciella och visa vår särart men ändå inte sticka ut. Vi vill bli sedda och känna oss unika. Se bra ut och kanske göra karriär men också vara nöjda med det lilla, veta vad vi pratar om och tänka på alla andra som har det svårt och hjälpa, medan vi är upptagna av oss själva. Hur blir det här? Hur blir vi i vårt bemötande och hur blir vi mot oss själva? Att vara ärlig och mena vad man säger och vara lycklig. Är det verkligen möjligt som individ? Är det någon som är det? nöjd eller lycklig? Det blir ett glapp hur vi än gör mellan dom vi vill vara och dom som vi faktiskt framstår som. Det är väldigt roligt det där glappet och det har jag tagit fasta på och gjort föreställningen ”En Stjärt på Himlen, Gud Hund eller Boll”. Varmt välkommen! - Cecilia Frode.